Idag har jag varit med mamma på hjärt och bukröntgen. Hon var på bra humör och köpte en present till mig på kiosken på sjukhuset. En personlig väskhängare med mitt namn på. Hon är så snäll emellanåt. Vi åt lunch ¨där också. På torsdag så är det möte med dr död. Jag är livrädd för vad han kommer med för besked. Jag måste vara stark för mamma.
Idag fick jag veta att en av min bästa killkompis har en hjärntumör. Jag tänkte på honom för ett tag sen och jag tänkte på vilken tur han har som får vara frisk. Varje gång jag tänker så om folk så får de cancer. Konstigt. Jag är inte förvånad.
En dag i taget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hej.
SvaraRaderajag hoppas doktorn säger något positivt, men förstår din oro. att vänta på besked var det värsta med mammas sjukdom.
min mamma gick borta förra fredagen. den 23 april. det gick väldigt fort i slutet men det var samtidigt skönt för det var det värsta att se sin mamma SÅ sjuk.
jag följer din blogg då och då. orkar inte läsa för ofta, som du kanske förstår..
kramar till dig!!
/jeanette
Jag beklagar sorgen. Vet hur det är. Hemskt, jobbigt och tomt. Vad dog din mamma av? Och hur såg hennes sjukdomsförlopp ut?
SvaraRaderaKram och jag beklagar din sorg...
Det var cancer. spridd cancer. lunga, livmoder, hjärna. men det var lungan som var värst i slutet.
SvaraRaderahon mådde bra egentligen fram tills för hmm 5-6 veckor sen då hon skulle läggas in för att tömma lungan på vätska - som hon då inte mådde dåligt av. men efter det återhämtade hon sig aldrig. och i slutet gick det jätte fort.
vet att jag skrev på din blogg för länge sen, men förstår att du inte minns. skrev att min pappa dog 2001 av sitt hjärtfel oxå.
kram
Var började hennes cancer och för hur länge sedan? Mamma hade också vätska i lungsäcken som de tömde på nyårsafton som du säkert lärt här. En sköterska jag pratade med sa att det kommer tillbaka och att man kan få proppar i lungan som man kan dö av. Mamma säger att hon inte har några besvär nu från lungan men hon väntar ju alltid så länge med att säga som det är. Men i morgon ska vi ju träffa läkaren och de har ju säkert sett på röntgen om det är vätska igen i lungsäcken. Hur närvarande var din mamma i slutet? Och kunde ni prata om allt? Och hur gammal blev din mamma? Hur gick slutet till? Förlåt för alla frågor och att jag ställer så nära frågor men allt som kan ge mig kunskap gör mig lugnare. Jag får tårar i ögonen nu nör jag vet vad du har gått och går igenom. Jag vet hur ont det gör och i vilken bubbla man lever i första tiden. Det är en konstig känsla och inget man vill stanna i. Men sorgen måste ha sin tid.
SvaraRaderaKram och var stark...