Tog en Propavan och sov gott hela natten. Efter alla anspänningar så behövde jag det. Idag är mamma och får cellgift hon har åkt taxi och det gick bra. Själv börjar jag jobba 13 idag. Tänkte mkt på mammas besked igår och minns hur det var varje gång pappa fick positiva besked. Vi var så glada och han alla började leva igen och göra nya planer för livet. Man vågade hopppas och planera lite i taget. Jag och pappa skulle på sparesa till Estland det var det sista vi planerade men han dog innan vi hann åka. Mamma kommer ju att dö av det här men de håller ju cancern under kontroll men cellgift men det kommer en dag då inte det biter längre. Det är en jobbig väntan och en anspänning för alla, en underliggande oro som gnager inombords. Men så skönt för mamma att få ett sånt här bra besked. Hon kommer nog att få en sommar trots allt. VI ska grilla, och sitta ute och vara i pappas hus och må bra. Jag ska ha 4 veckors semester för första gången på många många år. Fast jag blir inte helt ledig men kommer jobba hemifrån så det går ju bra att vara i pappas hus också fast jag jobbar. Jag känner mig trots allt just nu lugn och trygg. Känner inte att mamma kommer att lämna mig än.
En dag i taget...