Hon dog....

NU är det 14 timmar och 40 minuter tills vi ska träffa dr död. Jag kallar honom det för det var han som sa till min pappa att det inte gick att göra nåt mer. - Hur länge har jag kvar att leva, frågade pappa då.
- Om du klarar sommaren har du tur, sa dr död. Det var i maj och pappa dog 5 dagar senare. Pappa körde bilen hem själv från sjukhuset och la sig i sin säng och han gick bara upp för att kissa några ggr tills han dog. Jag var där med min dotter som var 1,5 år då som pappa älskade.
Nu ringde min telefon.... Det är inte SANT!!! LINDA är död. Min bästa kompis ringde nu, precis och berättade att Linda är död. Hon blev endast 30 år. Jag och min bästa vän träffade Linda på en fest för ca 1 år sedan och och fick jättebra kontakt med henne. Vi pratade om sorg och och om livet. HOn var en otroligt fin människa. Hon hade upplevt sorg och visste vad det innebar. Jag berättade om min sorg efter pappa. Jag visste ju inte hur hon levde men nu fick jag veta att hon hade dött av Opiater. Hon var missbrukare. Det förvånar mig inte, många människor med ett djup och tendens till grubbleri börjar ofta med nåt som bedövar deras ångest. Jag har själv varit där då jag bedövade mig med sociala relationer och alkohol. I morgon ska Linda begravas och hennes två små barn har skrivit dikter. Det är inte rättvist. Linda, hoppas du har en fin plats i himlen. Jag glömmer aldrig våran kväll och samtal som vi hade den kvällen. Vila i frid du fina människa.
Jag blir så knäckt av döden som hela tiden tar så mkt plats i mitt liv. I bland blir jag rädd att det är gud som har en plan för mig. Förbereder mig för att dö. ibland känns det så att jag ska dö. Jag förstår inte varför döden besöker mig så ofta? Jag vill ju bara leva, inte leva med döden.
I morgon är vi ett steg närmare döden jag och mamma. Jag vet att det blir ett negativt besked jag ser det på mamma och hur cancern har utvecklats. Jag har ju sett det så många gånger förr.
Elna Lintell hette en kvinna som jag kom i kontakt med genom mitt jobb för några år sedan. Hon var en patient till mig som jag jobbade med under en period. Jag tyckte om henne. Och jag gjorde lite extra för henne så som kom med pizza innan mitt pass skulle börja. Hon hade cancer och hon hade palliativa insatser som jag gav henne. Jag lovade att hälsa på henne efter att jag hade slutat mitt vikariat som jag hade. Jag kom aldrig men en dag så kom det över mig att jag hade ju lovat. Jag åkte dit och det visade sig att hon hade dött några timmar innan jag kom. Jag fick gå in i rummet hon låg på och ta farväl av henne. Jag kom, men jag kom några timmar försent. Jag glömmer aldrig Elna Lintell. Hon lärde mig att man ska aldrig skjuta upp något man lovat. Förlåt mig Elna...
EN dag i taget....