Åker- bort

Idag åker vill till min pappas hus. Vi ska stanna där hela helgen och det är första gången sedan han dog som vi ska stanna där på riktigt en hel helg. Pappa ville att vi skulle vara där. Han renoverade och fixade ALLT innan han dog för att vi skulle ha det fint. Han ville att mina barn skulle få vara där och leka precis som jag gjorde när jag var liten. Jag vet att pappa ler från himlen när han ser oss där. Men det känns jobbigt att vara där bland alla hans saker. T.om hans tandborste är kvar. Glas ögonen på bordet. Jag har rensat lite men jag har så svårt att ta bort hans saker. Kanske tömmer jag hans garderob i helgen, eller inte. Men men nu är han död så allt måste ju bort. Men det är så svårt. Oj vad jag saknar min pappa. Saknar honom så det gör ont i mig. Pappa, pappa, pappa var är du?
En-dag- i- taget....

Gips....

Igår var det ingen rolig dag. Jag jobbade 11 timmars pass och min man jobbade också. Mamma tog vår dotter i en timme. Sen hämtade jag henne på rasten. Efter det var hon med på mitt jobb. Efter en stund var jag tvungen att åka och hämta mamma och köra henne till mig så hon passade dottern där. kl var då 19 och mamma hade lagt sig. Tagit lugnade. Mn det fanns inget val och snäll som mamma är så ställde hon upp. Körde sen som en galning från jobbet och fick ta på dottern ytterkläder med pyjamas under så vi kunde köra hem mamma. I samma veva ringer min man och säger att han skadat sig på jobbet och var på väg till sjukhus. Han är polis min man och skador händer men NU. Vaknade i morse och ser min man ligga med gips brevid mig. JAG ORKAR INTE... Detta innebär mer belastning på mig. Med en aktiv treåring kan man bara inte vara gipsad. Men så är det... Tycker så synd om min man. Allt bara händer och inget är positivt längre. Idag jobbar jag återigen 11 timmars pass. Svårt att ha ett jobb där man vårdar när man inte gör annat än vårdar på fritiden också.

Tycker mamma blivit så mkt sämre sista tiden. Vet ej hur länge hon egentligen kommer att leva. Det går så fort...
En dag i taget.

Dåliga - värden

Blev inget cellgift för mamma. Hon hade för dåliga värden, tyvärr. Idag är hon yr. Jag är livrädd att det har spridit sig till hjärnan. Så blev det för min älskade faster. - Jag ser svarta fläckar, sa hon till mig. Tre veckor senare var hon död. Inget känns särskilt roligt längre. Jag betar av dagarna och är så glad för varje dag jag inte bryter ihop. Sov i pappas hus veckan. Jag och min bästa kompis åkte dit och städade för första gången sen pappa dog. (snart 2 år sedan). Har inte orkat det tidigare. Min bästa kompis såg en skugga dra förbi på verandan på kvällen. Hon är övertygad om att det var pappa. Han dog i huset också. Jag som är så mörkrädd. Men vet ju att han inte vill mig illa. Jag skulle så gärna vilja åka dit med min dotter i veckan men vet inte om jag vågar sova där själv med henne även om det var det han ville. Jag får sån frid när jag är där i skogen. Inga grannar, tyst och lugnt långt in i urskogen.
En dag i taget....

Sogligt...

Är på jobbet nu. Tur att jag har ett sånt lugnt jobb. Det är verkligen bara här som jag kan tänka och återhämta mig. Hade jag haft ett annat jobb hade jag aldrig orkat jobba. Mitt förra jobb så var jag tvungen att prestera det behöver jag inte nu, skönt.

Känner mig sorgsen för mamma. Hon och jag har levt så olika liv. OM jag skulle dö i morgon så skulle jag dö med en otrolig erfarenhet av livet. Allt jag har sett, upplevt. Alla människor jag har träffat. Jag har verkligen LEVT på allra högsta nivå. Det har inte min mamma. Jag har försökt att erbjuda henne allt möjligt under åren men hon har aldrig velat se eller göra nåt. Hon har bara velat jobba och sen hem. Hon har suttit i sin soffa och stickat. Det känns sorgligt för hon har missat så mycket av livet. Få känna det varma vattnet i medelhavet, tårna i sommargräset, kärleken av en man, intressanta samtal om livet. Ja, det är så mycket som min mamma aldrig har gjort eller kommer att göra. Jag känner mig ledsen över det. Så svårt liv hon har levt. Adopterad som liten, mist adoptivföräldrarna i tidig död. Ingen syskonkärlek, ingen familj. Ensamstående med mig, fattigt och en kamp för överlevnad. Hon var värd så mycket mer. Om jag fick skulle jag visa henne livet, men hon vill inte. Hon vet inget annat och kanske det är bra. Men det känns så hemskt. Men om jag skulle dö i morgon så skulle jag ha levt. Jag vet det. Och det är så jag vill leva livet. MItt liv går just nu på sparlåga, men min dag kommer igen då jag kan le, skratta och njuta av livet. Jag är värd det, precis som mamma var vörd ett bättre liv.
Bye the way- cellgift i morgon...
En dag i taget

Mår- inte- bra....

Tunga dagar. Chocken har lagt sig. Mamma blir sämre för varje dag. Känner igen allt sen pappa och Faster var sjuka. Känner mig orolig och rädd. Vill inte att mamma ska dö. Rädd för ensamheten och tomheten kommer ta allt för stor plats. Tycker så synd om mamma. Stackars henne. - Jag vill inte dö, sa mamma. Det gör så ont i mitt hjärta. Känner mig så ensam med allt. Ingen att dela allt som händer med.
En dag i taget...

Myrornas

Idag blev jag intervjuvad av två blivande sjuksköterskor. De skulle skriva sin D-uppsats om hur det är att vara anhörig till en cancersjuk. Intressant ämne. Ingen inom sjukvården har erbjudit mig samtal eller hjälp. KOnstigt egentligen. Vi anhöriga mår ofta sämre än den sjuke. Och vi blir dessutom kvar när de sjuka dör. Men ingen har erbjudit mig samtal.
Idag har mamma och jag varit på Myrorna. Det tycker mamma om. Hon sprang jämt i de affärerna när hon var frisk. I morgon är det cellgift igen. I måndags var jag med henne till tandläkaren. Hur mår jag? Inte bra. Chockad över att allt kommer tillbaka. Försöker stålsätta mig och ta en dag i taget. Jag jobbar som vanligt och livet går vidare.
En dag i taget...

Länge-sedan-jag-skrev

Det var ett tag sen jag skrev nu. Mamma orkar inte mkt nu. Idag har jag ringt hemtjänsten och på fredag kommer en biståndshandläggare hem till henne. Hon behöver hjälp med tvätt och städ. Jag hinner inte med allt. Hon ringer varje dag och vill ha nåt handlat och jag måste köra henne. Jag kör henne till behandlingar och apotek. Jag måste begränsa allt annars går jag själv under. Jag har ju jobb att sköta, barn och man. Jag hinner bara inte allt.