Blev inget cellgift för mamma. Hon hade för dåliga värden, tyvärr. Idag är hon yr. Jag är livrädd att det har spridit sig till hjärnan. Så blev det för min älskade faster. - Jag ser svarta fläckar, sa hon till mig. Tre veckor senare var hon död. Inget känns särskilt roligt längre. Jag betar av dagarna och är så glad för varje dag jag inte bryter ihop. Sov i pappas hus veckan. Jag och min bästa kompis åkte dit och städade för första gången sen pappa dog. (snart 2 år sedan). Har inte orkat det tidigare. Min bästa kompis såg en skugga dra förbi på verandan på kvällen. Hon är övertygad om att det var pappa. Han dog i huset också. Jag som är så mörkrädd. Men vet ju att han inte vill mig illa. Jag skulle så gärna vilja åka dit med min dotter i veckan men vet inte om jag vågar sova där själv med henne även om det var det han ville. Jag får sån frid när jag är där i skogen. Inga grannar, tyst och lugnt långt in i urskogen.
En dag i taget....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar