Gips....

Igår var det ingen rolig dag. Jag jobbade 11 timmars pass och min man jobbade också. Mamma tog vår dotter i en timme. Sen hämtade jag henne på rasten. Efter det var hon med på mitt jobb. Efter en stund var jag tvungen att åka och hämta mamma och köra henne till mig så hon passade dottern där. kl var då 19 och mamma hade lagt sig. Tagit lugnade. Mn det fanns inget val och snäll som mamma är så ställde hon upp. Körde sen som en galning från jobbet och fick ta på dottern ytterkläder med pyjamas under så vi kunde köra hem mamma. I samma veva ringer min man och säger att han skadat sig på jobbet och var på väg till sjukhus. Han är polis min man och skador händer men NU. Vaknade i morse och ser min man ligga med gips brevid mig. JAG ORKAR INTE... Detta innebär mer belastning på mig. Med en aktiv treåring kan man bara inte vara gipsad. Men så är det... Tycker så synd om min man. Allt bara händer och inget är positivt längre. Idag jobbar jag återigen 11 timmars pass. Svårt att ha ett jobb där man vårdar när man inte gör annat än vårdar på fritiden också.

Tycker mamma blivit så mkt sämre sista tiden. Vet ej hur länge hon egentligen kommer att leva. Det går så fort...
En dag i taget.