Akuten igår...

Ny dag nya tag. Igår var jag på akuten med min 17 åriga dotter. Hon har ev diskbråck eller ryggskott. Stackarn, hon kan knappt gå.
Idag skulle jag vara ledig men det är akut brist på folk så jag måste åka och jobba. Men det känns bra. PÅ jobbet har jag tid att tänka. Har inte ringt mamma än. Jag orkar inte för jag vet hur det påverkar mig. Igår var en tung dag. Allt kände svart och jobbigt. Ingenting är ju förändrat idag men jag ska försöka se det ljusa som trots allt finns där långt borta. I morgon har jag en massa att ta tag i. Det känns alltid bättre när jag rett ut saker och ting. Onsdag är det dags för cellgifter för mamma. Jag har lovat vara där med henne hela dagen. På nåt sätt trivs jag där. Det är för att pappa är så levande där. Alla kände honom och pratar om honom. Det känns som om jag är där med mamma och pappa. Det finns så mkt minnen av honom där. Även om det är tragiskt att det ska vara på en cellgiftsavdelning. Jag tycke rom de som jobbar där. Patienterna som är där. Alla har dödsskräck i ögonen men det finns ett lugn där som jag bara känner där. Konstigt...
En dag i taget.