Idag har jag varit i pappas hus. Jag tog mod till mig och åkte dit. Alltid lika konstigt att vara där när inte pappa är där. Läskigt. Mina två döttrar var med, klarar inte av att vara där själv. Min 17 åriga dotter gick igenom morfars kläder och hittade några tröjor som hon ville ha. - Ta vad du vill ha, sa jag.
- Men mamma, vad ska ni ha på er när ni är här då?
- Men lilla gumman, vi ska ju ha våra egna kläder, sa jag.
För det var alltid så när pappa levde att vi brukade låna hans kläder när vi var där. Just för att han hade passande kläder för vildmarkslivet som han levde. Stadskläderna passade inte där i skogen. Men jag sa till min dotter att nu är det ju en ny tid och alla pappas kläder ska rensas bort och jag ska ha våra egna kläder där. Passande kläder så klart.
Jag rensade bort lite som jag kastade och det kändes skönt att rensa bort lite. Jag tänker lite på hur jag vill ha det där. Vill få det till mitt eget. Min egen prägel måste dit om jag ska kunna vara där i framtiden. Ska självklart spara saker men mera göra ett minnesrum i nåt av husen.
Mamma åkte ju sjukhustaxi idag och hennes värden var bra så hon fick cellgiftet. Jag ringde henne flera ggr under dagen. Hon är fortfarande arg och det känns som om skulle ta mitt liv om hon kunde. Alltså att jag skulle dö för henne. Som om hon är arg på mig för att hon är döende. Avundsjuk för att jag får leva, ett tag till iallafall. Det bara känns så. Hon kan verkligen vara elak och dum när hon är på det humöret. Och sån har hon alltid varit emellanåt. Jag vill att hon ska vara snäll så jag kan vara snäll mot henne. Jag vill ha bra minnen av henne. Vill inte minnas hennes som elak. Jag ska försöka låta bli att ringa henne nån dag så kanske hon saknar mig och blir snällare.
Annars så har dagen var ganska bra. Förrutom mammas elakheter och min tonårsdotters utbrott i bilen på vägen hem från pappas hus. När vi kom hem fick min treåring också ett utbrott för att hon inte fick cykla. Och mitt i allt det här är jag med mina känslor som kom upp idag i pappas hus. Just nu är jag helt slut. Känslomässigt slut. Orkar bara tänka på nuet. Vet att jag borde sälja pappas hus men jag vågar inte. Det är det enda jag har kvar av pappa. Men jag kan inte ta hand om det som jag borde. Och mitt i allt det här så är mamma döende. Herregud, hur ska jag orka allt?
En dag i taget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar