Det gör ont...

Just nu gör det ont. Jag har tänkt mkt sista tiden. Vänt ut och in på min situation och försökt se någon mening med allt, med livet. Tyvärr gör jag inte det just nu. Ser ingen mening med nåt. Varför ska jag finnas här och kämpa som jag gör? Vad är meningen? Jag känner mig så himla förvirrad? Vad har jag satt mig i? Och vad är det som händer med det som jag inte kan styra? Mamma är ledsen och gråter mkt. Jag kan inte ta hennes sorg, jag har nog med min. Men det gör ont att se henne. Jag tycker så synd om henne. Men samtidigt så har jag börjat förstå hur mitt liv kommer att sluta. Jag har ju snart sett mina två föräldrars liv sluta i denna hemska sjuksom, jag vet att den kommer nå mig också till slut. Hur ska jag kunna dö i från mina barn? Det går inte... Det är mkt som händer i min hjärna just nu. Och jag tror aldrig jag har känt mig så oälskad som jag känner mig just nu. Är jag inte värd mer? Det måste finnas någon som älskar mig ovillkorligt. Jag ska inte behöva gå på nålar och be om kärlek. Jag orkar snart inté det mer. Jag måste få utan att be om det. Nä, det här livet blev inte som jag hade önskat och trott. Det blev en mardröm...
En dag i taget