Min bästa vän var ju till doktorn idag. Dem har tagit prover så om nån vecka så vet vi svaret. Än så länge vet vi inget.
Var till mamma idag. Oj, vad hon har rasat i vikt. Det går så fort. Själv känner jag mig tom just nu. Det enda som håller mig vid liv är mina älskade barn. Annars ¨så flyter jag bara med och försöker överleva. Tyvärr känner jag inget stöd av min man. Känner mmig ensam och så härdad. Jag är värd kärlek och så mycket mer... Just nu vet jag inte hur jag ska överleva...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår att det är hårt att se ens nära och kära tyna bort.
SvaraRaderaTycker det är så sorgligt att du inte får stöd av din man, tycker han är en riktig s_tstövel rent ut sagt som inte ger dig all den energi han kan...
Du är (återigen) i en fruktansvärd situation och behöver all stöttning du kan få.
Är han värd att stanna hos? Jag blir i alla fall arg när jag förstår att du inte känner att du får det du behöver!
Du kommer att orka, hur vet väl ingen, men du gör det! Jag tror på dig!
Hur lågt du än sjunker emellanåt, så tar du dig upp igen!
Hoppas du har en så bra påsk du kan, kram!