Less...

Känner mig misslyckad som människa. Känns som om hela min familj och släkt är misslyckade. Känns som om alla mår dåligt och att det beror på mig. Vad har jag gjort för ont? Jag har ju knappast gett mina föräldrar denna hemska sjukdom, tvärtom de kanske har gett den till mig? Men ändå känns det som om jag är boven i allt. Jag som ställer upp för alla. Försöker finnas till visa godhet och kärlek, trots det känns det som om jag är misslyckad. Ställer jag för höga krav? Är jag för ärlig? Är det nåt fel på mig? Eller har jag fel människor runt mig? Jag känner mig inte lycklig. Något saknas, jag vet inte vad. Det känns som om jag står och stampar på samma ställe och kommer ingen vart. Bara väntar på döden. Mitt liv står stilla varje gång någon ska dö. I 8 år höll jag andas tills jag höll på att kvävas. Pappa var sjuk i 8 hela år. Hur länge ska det vara denna gång? Ska jag hålla andan i flera år nu igen? JAG VILL LEVA!!! Jag önskar mig inget annat än att döden ska försvnna ut ur mitt liv. Jag är ju mitt i livet. Vill inte, kan inte, orkar inte, bli vän med döden igen. Fan, för detta liv.