Solen-skiner-.idag...

Känner mig glad trots att jag egentligen inte har nåt att vara glad över. Men solen skiner idag men det ger mig även ångest för att pappa älskade solen och för att han ej får se den igen. Och för att jag njuter av den. Delade känslor. Är på jobbet nu men när jag kommer hem så ska jag försöka få med mig min familj ut på isen och ta med fika, låta hunden springa. Jag njuter av det lilla. Precis som pappa gjorde.
På fredag händer det en bra sak, tror jag. Min mammas bror och syster som vi inte sett på 25 år kommer hem till mig på middag. De ska bo på hotell men jag har bjudit hem de till oss på fredagkväll. Jag kontaktade min moster och berätttade att mamma har cancer och inte har så lång tid kvar att leva. De blev ovänner för 25 år sen och inte pratat eller setts sen dess. Men som hon sa- jag struntar att din mamma är arg på mig, vi kommer! Härligt att höra. Mamma blev lite arg på mig men jag tror att för att kunna lämna detta jordeliv så ska man inte lämna det som ovänner. Jag tror att mamma kommer att ha en bra kväll och att cirkeln på nåt sätt är sluten efter de har fått träffas. Jag hjälpte pappa också att bli vän med en viktig person i hans liv. En av de sista sakerna min pappas sa till mig är att man ska inte vara ovänner, man lever bara en gång. Så sant lilla pappa. Och allt har en mening. Det kanske är så att jag kan ha kontakt med min moster efter mammas död. Det är ju de enda släktingarna jag har kvar. Även om vi inte är biologisk släkt, eftersom min mamma var adopterad, så är det den enda släkt jag har kvar. Jag tror att nåt gott kan komma ur det här om inte annat så har jag försökt och då vet jag.
Men just idag mår jag bra. Just nu känner jag lite glädje. Idag ska ingen dö...
En dag i taget...