Jag-bryr-mig-inte

Jag kokar av ilska. Vill bara skrika högt och be alla fara och flyga åt h-vete. Vad är det för fel på folk? Jo, det är att de aldrig upplevt sorg och förlust av en människa. Just det är felet. Jag är så trött på alla människor som tror de vet bäst. Jag vet hur jag ska hantera min sorg. Tro mig det är inte första gången jag går igenom detta helvete. Herregud det är ju inte ens två år sedan jag begravde min pappa. Tro mig, jag vet hur man reagerar, hur man mår och hur man överlever. JAG VET DET!!! Men jag vet också att jag måste få reagera annars blir jag galen. Jag måste få skrika, gråta, vara bitter och arg, det är en del i processen. VARFÖR fattar ni inte det???

Låt mig bara vara. Jag har ändå ingen energi för er. Så stick och brinn och låt mig vara ifred. Jag tänker omprioritera i mitt liv. Tänker lägga min energi på folk som förstår och som vet vad detta handlar om. Jag ska bli egoistisk och bryta med människor som tar min energi. Så är det bara.

Idag har jag bjudit mamma på hamburgare. Vi har handlat och idag fick vi veta att kl 15.30 på måndag ska vi träffa Erik, mammas läkare, samma läkare som pappa hade. DÅ kommer vi få besked om läget, spridning och ev behandling. Då kommer jag få en bättre bild av läget. Det är tryggare med fakta i det här läget, gissar gör man för mycket. Men hopppas hoppas för mammas skull att de har nåt positivt att säga. Jag klarar av ett negativt besked men jag vet inte om mamma gör det. Och jag vet inte om jag klarar av att stötta henne i det läget. Men jag vet att jag måste så det kommer att gå det med. Som vanligt så måste jag vara stark. Vad jag är trött på det. MÅste, m¨åste, måste. Kräks på alla måsten och denna vidriga sjukdom, cancer.
EN dag i taget...