Dikter- om-pappa

Jag ser ditt lekfulla skratt fram för mig. Det där levande och äkta livsglädjen. Det förnöjda leendet när du hade lagt klart mitt hallgolv.
- Mm sa du, så ska det vara.
Min älskade Pappa du som klarar allt. Hur ska jag klara av att leva när du inte finns. Du är så sjuk nu. Jag hör på din röst och jag ser i dina ögon att kampen snart är över. Du min stora starka Pappa, kommer inte klara dig den här gången. Cancern kommer att vinna. Jag har så svårt att se någon meningen med det här. Och jag har så svårt att förstå hur jag ska orka. Jag vet att jag måste leva vidare, men jag vet inte hur. Det kommer bli så tomt utan dig. Jag blir så ensam utan dig. Du är den som jag alltid har vetat finns kvar. Du har alltid funnits där för mig. Men snart är du inte här. Pappa, lämna mig inte!



Nej, pappa dö inte. Jag vill ju fiska i sommar, ekan i lilla sjön. Jag vill grilla korv vid elden. Jag vill åka skoter i vinter. Nej, pappa lämna mig inte. Jag vill ju att du ska se Lowa växa upp, Martina bli proffs i basket och Simon spela hockey. Nej, pappa du får inte. Vi har så mycket kvar att göra. Våran Spa-resa till Estland. Vi ska ju renovera huset, jag ska ju bli klar med min utbildning. Snälla pappa dö inte. Du får inte lämna oss….




Jag sa,
– Pappa jag är orolig för dig.
Nej, Var inte det, sa du. Det går bra. Jag ska på bara på en lång resa. Jag kan inte komma tillbaka men du kan komma till mig. Men först ska du leva. Men sen ses vi igen. Där uppe i himlen där tiden är evig och all smärta är borta.
Men först ska jag ligga här och njuta av solen idag. Den är så vacker, sa du samtidigt som du drog upp täcket och fortsatte att njuta av den vackra vårmorgonen.


Älskade pappa. Din kamp är över. Kl 00.20 i natt somnade du in stilla i ditt hem. Jag är fortfarande i chock och kan inte förstå vad som har hänt.
Älskar dig pappa....