fredag 22 januari 2010

Det har varit tungt idag och igår. En känsla av ensamhet och ångesten på sidan om. Tänkt mycket på allt som har hänt. En bra sak är att iallafall att mamma mår bra efter cellgiftsbehandlingen. Hon är väldigt glad att hon slipper må illa. HOn känner inte ens av behandlingen. Vet inte om jag ska ta det som ett bra eller dåligt tecken. Pappa mådde väldigt dåligt när han fick sina behandlingar MEN behandlingarna fungerade på honom. Hoppas att det gör det för mamma också. Men jag har en känsla inom mig som inte är bra. Det känns som att det är försent. Som att det inte kommer att hjälpa.

Jag känner mig fruktansvärt ensam och ledsen. Jag skriker efter kärlek men får ingen. Jag behöver närhet men äkta närhet. Den saknar jag så enormt mycket. Jag saknar pappas kärlek. Den omsorgen han hade om mig. - Har du på dig mössan nu det är kallt ut, kunde han säga. Trots att jag har tre egna barn så tjatade han om min mössa. Det kallas omsorg om sitt barn. Jag saknar den. Mamma har inte den krafter eller orken att ge mig omsorg. Hon har nog med sig själv nu. Jag vet inte hur jag ska göra för att få känna den igen. Jag försöker att vara snäll mig mig själv men vet inte hur.

På måndag ska jag åka till pappas hus och börja packa ner hans kläder och annat. Huset har stått orört i snart 2 år. Det är dags jag gör något åt det. Sälja eller behålla. Om jag behåller det så vill jag ändå rensa ut nästan alla pappas saker. Jag vill köpa nytt och sätta min egen prägel på huset. Mina möbler, lakan, handdukar, gardiner.
Även om jag älskar min pappa så måste jag börja om på det sättet. Om jag säljer det så måste jag ändå tömma huset och alla andra hus på gården.

Pappa ville att jag skulle behålla gården. Han är född där och jag har ju varit där sen jag föddes men jag vet inte om jag orkar. Det kanske är dags att avsluta pappas liv på riktigt. Jag kan inte fortsätta som han gjorde. Jag har ju mitt eget liv. Men jag har inte bestämt mig än. Jag kanske har det kvar. Jag kanske skulle uppskatta det när jag blir pensionär om ca 20 år.

En dag i taget...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar