Var till mamma idag. Hon var gladare än hon var tidigare i tfn. Nu var hon så där öppen och snäll om allt. Inte bitter. Nu hade hon hoppet igen. Men hon berättade om en konstig dröm hon hade haft på natten. Hon drömde att hon vaknade och att pappa låg brevid henne. - Men vad gör du här?, utbrast hon. Sakta gick pappa upp och in i köket. Mamma gick efter. Där vid köksbordet satt alla som vi har mist i vår familj. De satt och skålade och drack. Mamma fösökte tysta dem och sa, - Ni väcker ju barnet. Sen tog hon alla flaskor och ställde ut dem på bron och sa åt alla att ge sig av. Jag vill inte ha med er att göra, ropade hon efter dem.
Mamma hade inte kunnat somna om efter den drömmen. Hon tyckte att det var en väldigt obehaglig dröm. Jag sa att de kanske vill visa dig hur trevligt de har i himlen? Ja, det har de säkert, men jag vill inte dit,sa hon.
Jag har en känsla av att pappa saknar mamma och längtar efter henne. Det bara känns så som om han vill hämta hem henne snart till himlen.
En dag i taget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag kan tänka mig att vårt undermedvetna gör sig påmint i form av drömmar.
SvaraRaderaDin mamma bearbetar väl alla de här känslorna i sömnen, och drömmer om döden och de ni mist. Att hon inte ser det som något "behagligt" är ju inte konstigt när hon inte alls är redo för att dö.
Jag vill gärna tro att vi återförenas med våra nära efter döden, många tycker det är löjligt osv, men den tanken hjälper mig när jag tänker på de som inte längre finns hos oss.
Jag läste någonstans någon som citerade ett barn som berättade hur han såg på döden, jag minns det inte ordagrant men det var något liknande detta:
Jag är inte rädd för att dö, för när man är död så kommer man till samma plats där man är innan man är född, och det är ju inte farligt att inte vara född...
Ganska fin tanke!
Kram på dig!