Jag mitt i allt det här. Jag en sårbar kvinna som har tappat hoppet om nuet och försöker leva på hoppet om en bättre framtid. Det måste bli bättre. En ny tid ett nytt liv, allt annat är bättre än det här. Jag älskar så mkt och så många men vet inte hur jag ska förmå dem att förstå det. Orkar inte ge mer än jag gör. Och mitt allt som jag inte vårdar, förlåt men jag har inte orken men snälla lämna mig inte. Och alla mina älskade barn som står och ser på... Älskar er så mkt. Och allt annat som händer och jag bara flyter med. Jag gör det jag måste men inte mer. Jag måste så mycket mer än vad jag orkar. Jag försöker men kraften räcker inte till. Min älskade vän jag är så orolig för dig, du får inte dö, inte lämna mig. Du är mitt stöd här i livet utan dig finns jag inte.
Så mkt oro och inga svar. Bara en lång väntan på en hemsk sorg. Vill inte orkar inte vara med...
En dag i taget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaHar aldrig skrivit här förut men vill säga att jag tänker på dig... Ditt inlägg idag var så sorgset och jag hoppas du kommer igen.
Kramar från en läsare som hittade hit via FL
Tack så mycket för att du läser och bryr dig. Kram
SvaraRaderaJO! Du orkar, för du behövs!
SvaraRaderaDet känns hårt att alla lutar sig mot dig, många som kräver mycket av dig, men det är samtidigt det som gör att du faktiskt orkar det i slutändan.
Du kommer att ta dig igenom detta också!
De vi kommer att förlora i dessa hemska sjukdomar kommer att få möta ljuset på andra sidan och vi som blir lämnade kvar här kommer så småningom också att komma ur mörkret och se ljuset som finns kvar här i livet.
Håller tummarna jättehårt för din väns skull.
Kram