Är på jobbet nu. Känner mig nedslagen. Ingen bra dag. Mardrömmen har hunnit ikapp mig, just idag kunde jag inte värja mig. Så bittert och trist detta liv blev, inte alls som jag hade tänkt mig. Det blir nog inte bättre än så här. Men när jag har mist mamma, vem står på tur då? Jag har ju mist alla som är nära mig, ska det bli jag sen? Eller min man? Kan inte låta bli att tänka så...
Mammas läkare har inte ringt mig än. Konstigt. Undrar om han är rädd för mina frågor och rädd för att han måste återigen svara att det inte kommer att gå. Som han sa om pappa. Jag har hans mail men jag vill att han ringer.
EN dag i taget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är nog en naturlig reaktion du har, att du automatiskt tänker på vem du mer kan mista.
SvaraRaderaInnan min mamma blev sjuk var jag, och mina närmaste, odödliga i mina ögon. Det här med sjukdomar och elände var hemskt, men det drabbade bara andra, inte oss. De enda jag kännt som avlidit är min mormor och morfar och det känns ju ändå ganska naturligt.
Nu, när min mamma kommer att dö i cancer, har jag helt plötsligt blivit väldigt medveten om alla sjukdomar som kan drabba oss, jag är livrädd för att något ska hända min son eller min man. Är min man det minsta lilla sen hem från jobb eller nåt så blir jag orolig. Helt plötsligt så är livet så väldigt skört.
Jag hoppas att du, den dag du förlorar din mamam, kan få sörja alla du mist i lugn och ro, och sedan hitta tillbaka till glädjen i livet. Låt inte barnen förlora sin mamma till sorgen, utan försöka att vara tillsammans med dem i den. Du kommer att hitta en glädje igen, om inte annat för det är det dina nära som du mist vill att du ska göra.
kram
Tack. Ja, jag hoppas också att jag får lugn och ro och sörja alla som dött. Har inte fått så mkt tid mellan de så jag har nog mkt kvar att bearbeta. Precis innan mamma fick sin diagnos så hade jag börjat känna glädje igen. Livet började se ljusare ut. Jag kunde skratta igen och sorgen gjorde inte längre lika ont. Men så blev mamma sjuk och allt kom tillbaka. Allt jag hade bearbetat kom och jag var tillbaka på ruta ett. Kram och tack för dina fina ord. Beklagar din situation. /Kia
SvaraRadera