Idag blev jag intervjuvad av två blivande sjuksköterskor. De skulle skriva sin D-uppsats om hur det är att vara anhörig till en cancersjuk. Intressant ämne. Ingen inom sjukvården har erbjudit mig samtal eller hjälp. KOnstigt egentligen. Vi anhöriga mår ofta sämre än den sjuke. Och vi blir dessutom kvar när de sjuka dör. Men ingen har erbjudit mig samtal.
Idag har mamma och jag varit på Myrorna. Det tycker mamma om. Hon sprang jämt i de affärerna när hon var frisk. I morgon är det cellgift igen. I måndags var jag med henne till tandläkaren. Hur mår jag? Inte bra. Chockad över att allt kommer tillbaka. Försöker stålsätta mig och ta en dag i taget. Jag jobbar som vanligt och livet går vidare.
En dag i taget...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej. Hittade till din blogg via familjeliv. Jag har förlorat båda mina föräldrar, min pappa april 2009 i njursjukdom och min mamma i januari i hjärntumör. Jag har inte hunnit läsa så mycket i din blogg ännu men känner redan efter att ha läst några inlägg att här är någon som vet hur det är. Jag skickar en styrkekram till dig och din mamma./Marie
SvaraRadera