Förlåt-mig

Igår var det ingen bra dag. Chocken har börjar lägga sig men jag sårade de människor som jag älskar mest igår. Jag hatade allt och alla. Men mest av allt hatade jag cancern och vad den gör med de vi älskar och vad den gör med oss anhöriga. Just nu är jag hjälplös inför sjukdomen. Mamma lider och det gör så ont i mig. Igår hade hon det tungt med andningen. Nästa vecka ska vi till kirurgen då får hon svar på om det har spritt sig till lungorna och andra delar av kroppen. Det blir väldigt avgörande för hur hennes behandling och prognos blir. Det känns inte hoppfullt. Förlåt för allt dumt jag sa igår till dig som jag älskar mest. Jag är bara så rädd för att bli ensam kvar.