Jobbig helg på många sätt. Farsdag är en dag numera av sorg. Känner ingen glädje på farsdag längre. Saknar pappa enormt! Mamma var här på söndagen och åt middag. Hon mår inte bra och jag såg döden i hennes ansikte. Jag försöker så smidigt jag kan fråga hur hon mår men det är så svårt för hon blir så arg när jag frågar. Men jag ser att hon inte mår bra och jag måste veta så jag vet när det är dags att ta hjälp. För hon väntar ju in i det sista innan hon säger om det är nåt. Men oj vad hon ser sliten och tärd ut nu... Det gör så ont i mig för allt upprepar sig. Allt jag har bearbetat med pappas sjukdom går i repris. Hur mår jag mitt i allt det här? Jag vet inte. Vet inte vad jag ska svara på den frågan. Jag kämpar som ett djur för att alla ska ha det bra. Kanske så mmycket att jag glömmer bort mig själv...
En dag i taget....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar