Pappa fyller år...

Idag skulle min älskade pappa ha fyllt 63 år. Så konstigt att inte kunna ringa eller åka dit. Jag har tänkt på pappa hela dagen...
Saknar dig...
En dag i taget...

Mamma har ont i tanden...

Idag har jag och barnen varit med mamma hos en jourtandläkare 5 mil bort. Hon hade haft sån tandvärk hela helgen och som vanligt så väntar hon för länge. Hon grät och hade ont. Den enda tandläkaren jag fick tag på var 5 mil bort. Men nu har han fixat hennes tand och vi får hoppas på att hon kan sova i natt. I morgon är det dags för cellgift igen. Trots allt så har vi haft en bra helg och dag idag. Känt mig på bra humör och fått mycket gjort. Städat i mitt hus, hunnit vara till pappas hus och tittat till det. Åker ju som vanligt förbi pappas grav när jag åker till hans hus men jag har inte orkat stanna till på graven. Ville behålla mitt goda humör. Blir alltid så ledsen när jag är där. Jag känner mig glad just nu och det är tack vare mina flickor som är helt underbara. Vilka barn jag har! De ger mig kraft att orka kämpa, leva, finnas. Älskar er!
En dag i taget...

Haft ångest hela natten. Vaknat i panik, somnat om och vridit och vänt på mig hundra gånger. Mulet och grått ute. Kan inte ens solen skina? Måste allt vara så grått? Om bara solen kunde visa sig så kanske allt skulle kännas lättare. Men nej, grått ute och grått inom mig. Allt är bara svart och mörkt just nu...

Vad är meningen med allt? Med livet? Jag vaknar, lever som en levande död, jag lägger mig... Jag förstår att man måste vakna och man måste somna men där emellan förstår jag inte vad jag ska fylla min tid med? Jag klarar inte av att leva! Jag kan inte känna glädje eller älska livet. Jag tycker inte om livet, livet gör ont och livet skrämmer mig. Inget i mitt liv har varit lätt. Jag ser det nu så tydligt. Hur kommer det sig att jag lider så mycket? Vad är det som gör att jag inte hittar min plats här i livet? Jag har en längtan efter ett lugn, en tid då inget gör ont och jag kan njuta. Finns det en sån tid för mig? Eller ska jag lida hela mitt liv?
En dag i taget...

Känner mig rädd men samtidigt lugn. Jag kan inte styra över det som händer jag måste bara leva och flyta med tiden som går. Saknaden är inte mindre idag bara mer acceptabel. Jag godtar saknaden idag, jag har ingen val. Jag minns tiden då jag levde. När jag och pappa var i Usa och Mexico. Det var en härlig tid. Jag minns alla mina andra resor jag har gjort genom åren. Alla människor jag har mött som gett mig så mkt. Idag lever jag ett liv i sorg samtidigt som jag har glädje i livet genom mina älskade barn. Jag har mist ett barn... Det är också en sorg i mitt liv. Min son, min älskade son... Han finns så nära men ändå inte. Jag saknar honom. Han finns, han lever, men inte inte med mig. Jag sörjer det varje dag. Det gjorde pappa också. Hans enda son barnbarn som han inte fick lära känna. Det gör ont. Men jag har mina flickor men man borde få ha alla sina barn. Ingen ska få ta ett barn ifrån sin mamma. Men det gjorde min före detta man. Han gjorde det... Det går aldrig att få ogjort och det ska vi alla få leva med. Jag har så svårt att se glädje i mitt liv. Var ska jag hitta den? Kanske när mamma har dött och sorgen har lagt sig. Kanske jag hittar glädje i mitt liv när jag har sörjt färdigt. Men just nu ser jag ingen glädje. INget jag gör hjälper. Jag shoppar, jag jobbar, jag gör mig vacker men jag vill inte att nån ska se mig. Jag lever men jag lever mer som en levande död. Hur ska jag hitta glädjen igen?
En dag i taget...

I spegeln ser jag en trött kvinna... Men när jag tittar riktigt noga ser jag den lilla flickan med de stora blå.
Flickan som lekte på ängen och det ljusa håret som hängde långt ner på hennes rygg. Liten och orädd för livet sprang hon omkring och sjöng. En liten flicka som älskade sin pappa och var pappas flicka. Det enda som den lilla flickan var rädd för var att något skulle hända hennes älskade pappa.
I spegeln ser jag en kvinna med en sorg i hennes blick, hon har mist sin pappa och hennes längtan är enorm.
Men när jag tittar riktigt noga ser jag flickan med de stora blå...

Idag faller regndropparna ner. Det är mulet och jag är ledig. Just idag är en sån dag då jag har tid att tänka. Jag tänker konstiga saker. Om pappa hör regnet som faller över hans grav. Knäppt, jag vet. Varför tänker jag så mycket? Idag har jag inte ringt mamma. Vill att hon ska få vara ifred och tänka. Undrar om hon också tänker på pappa lika mycket som jag gör? Just idag är en sån dag då ensamheten är som störst. En saknad men ingen att ringa. Idag skulle pappa ha ringt mig och sagt, - ser du vad det regnar gumman? Idag är det ingen som ringer. Telefonen är tyst och det gör mig så ledsen. Pappa ringde när det regnade och han var tvungen att vara inne. Annars var han alltid ute och jobbade med nåt på gården. Men just en sån här dag skulle han ha ringt. Jag vet det. Det är en sån konstig tystnad sen pappa försvann. Om 11 dagar har pappa var död i 2 år. Fel, fel, fel. Det är så fel. Han borde inte ha dött. Han älskade livet mer än någon annan jag känner. Just idag känner jag mig ledsen och ensam. Jag kan inte gråta men jag har en klump i min hals som är svårt att svälja.
Livet ger mig dåligt samvete att just jag fick leva men inte pappa och snart inte mamma. Men jag kanske dör jag med. Min diagnos kanske kommer fortare än jag anar. Jag vill att solen ska skina så jag kan se det vackra i livet. Men just nu är det bara grått och kallt. Jag fryser och är ensam.
En dag i taget...

Mamma är så glad nu. Hon har fått en tid till att leva. Hon är vacker och glad. Idag har hon varit hos oss och ätit middag. Oj, vad hon åt. Efter en stund så gjorde vi räkmackor som vi åt. Så kul att hon har fått tillbaka aptiten. I natt har jag och min bästa vän sovit i pappas hus. Jag blir alltid så lugn när jag är där och jag sover så gott. Men saknar pappa så oerhört mkt. Jag känner mig trött just nu. Väldigt trött som att luften har gått ur mig. Måste få tillbaka energin igen. Jag sjöng för mamma idag. "jag ska måla hela världen lilla mamma" hon grät. Jag hade ju tänkt sjunga den på hennes begravning nu fick jag sjunga den i mitt kök istället för henne. Härligt!
En dag i taget...